Inte Showa Off:

Shoppingbil?

Alla hundar och ungar får ju inte plats. 

Hrm. Tråkigt - för DEM.

Men JAG och en shoppingvän får plats. Det är ju ändå viktigast.

Jag vill byta bil.

Eller…

… jag måste byta bil.

Nu när vi bor bland små trånga och mysiga gränder

så funkar det inte längre med en stor Volvo XC90.

Det är som att ratta runt med en elefant i en porslinsaffär

att försöka styra med det där stora åbäket till bil.

Nä, ny bil får det bli.

Liten bil.

Väldigt liten bil.

Väldigt pyttepytteliten bil.

Men, och det är nu det kommer till en del funderingar.

Jag har inget som helst behov av att showa off.

En del män – vi nämner ju förstås inga namn på den här

snällbloggen, eller hur – men en del män som jag har pratat

med, de tycker att jag såklart ska ha en fet Porsche

eller en fläskig Mercedes.

Men varför i hela friden

skulle jag vilja ha det för?

Jag vet vad jag vill ha.

Jag vill en sån här bil.

- Den är liten.

- Den är söt.

- Den har fin färg (det är ju ändå det viktigaste).

- Det är en cab.

Jag ser framför mig, hur jag och någon vän som precis som jag själv älskar att åka runt på Österlen en fin och solig dag, hur vi sitter i min lilla minibil. Vi har fulsnygga skinnmössor med öronlappar på oss, eller kanske har en av oss en fin sjal som skyddar mot blåst i håret. Sjal är också bra. Vi åker runt till loppisar, vi går på auktioner, vi besöker små pittoreska lantbutiker, vi fikar och vi lunchar på mysiga små ställen efter vägen.

Det ska vi ju såklart göra i en cab.

Det ska vi ju såklart göra i en sån här fin liten Minicooper.

Eller hur?

Ska´ru hänga me!