Snällbokstäverna bara till mig:

Jag fick dessa fina snällord

skrivna till mig privat för en tid sedan:

Hej du underbara bloggerska!

Ska bara säga dig ett sanningens

ord oss kvinnor emellan!!

(Just här blev jag lite rädd. Jag tänkte att

nu åker jag på en rekorderlig utskällning).

Du är ALLT det vi andra vanliga vill vara.

Smart, snygg, rik, ärlig, impulsiv, rolig, kreativ och jävligt modig!!

Förstår det du skriver. För du skriver från hjärtat!

Jag läste med ett rysande välbehag

och en ögonbrynshöjande förundran.

Men det kan väl ändå inte vara möjligt!?

Det här kan väl ändå inte vara till mig!?

Den som skrev det här måste väl ändå ha skickat det fel!?

Eller nåt.

Att hon menar att jag… att hon tycker att jag… att alla

de där snällbokstäverna handlar om mig.

Jag kollar in adressraden och läser mitt namn igen.

Bara för säkerhets skull. Jo, det är ta mig sjutton till mig.

Att någon tycker allt det där om mig. Jag blir så glad!

Vilken egoboost. Jag kan inte fatta att jag är värd sådana ord.

Jag tror jag ska printa ut det.

Jag tror jag ska rama in det.

Jag tror jag ska sätta upp det på hedersplatsen.

Hedersplatsen är ju såklart på toan. 

Det är ju enda stället där man sitter 

still tillräckligt länge för att hinna läsa till punkt. 

Där ska jag sitta och läsa ofta. 

Och filosofera lite för mig själv. 

Varje gång jag sitter där och slår 

en liten drill så ska jag läsa alla de 

där snällbokstäverna. Igen och igen.