Release me:

Jag har en massa texter 

och sånt i mitt huvud. 

 

Ja, faktiskt till och med halvfärdiga böcker som ligger

därinne i min skalle och trängs och skvalpar runt.

Allt är redan färdigformulerat och klart för att

printas ut. 

Massor, massor, massor finns det där 

inne att bara ösas ut ur skallen på mig.

Men.

Det är nu det blir ett problem.

Jag får liksom ingen kontakt med printern.

Alltså det är så här:

I mitt huvud är allt skrivet och klart. 

Meningarna är exakt som jag vill ha 

dem därinne. Men sen så händer det.

Eller mer: Sen så händer det INTE.

Texten behöver ramla ner från insidan av mitt huvud,

ner genom min hals och ut till mina axlar. Hänger ni med?

Sen ska texten rinna vidare ner igenom mina armar och

vidare ut i mina fingrar.

Fingrarna börjar då automatiskt att dansa och hoppa över

tangenterna och alla texterna från mitt huvud töms ur min

hårddisk.

Eller ja, ur mitt huvud då.

Shit alltså, jag har snart överfullt däruppe.

Det kan bli kortslutning när som helst nu.

Eller kanske är det redan lite error däruppe.

Vad vet jag.

Men i alla fall.

Hur ska jag få ut texterna? Så fort jag bara försöker så är det

som om jag höll i en väldigt stor och väldigt ömtålig såpbubbla.

Bara jag närmar mig den där bubblan så spricker den.

Poff! Shit!

Jag har – och nu åker skämskudden fram – provat att prata ut det

som är i mitt huvud. Jag tar helt enkelt fram mobilen och spelar in

mig själv när jag snackar. Det borde ju gå, tänkte jag. Jag är ju oftast 

en rätt kreativ jäkel. Så jag tänkte att prateriet i mobilen borde funka.

Men då uppstår två nya problem: 

Dels känner jag mig som en komplett idiot 

när jag pratar en massa rappakalja för mig själv.

Och dels – och det här är det största problemet, så fungerar min

hjärna som bäst och är som mest kreativ när jag kör bil. Fort!

Jamen fatta hur det ser ut!! 

Där sitter jag och svischar fram som en blådåre och rabblar ur mig

en massa ord. Det måste ju se ut som om jag ber till högre makter

eller talar i tungor eller nåt. Stackars alla som jag kör om. De ser 

väl ut som fågelholkar i ansiktet.

Typ: VAD var det där??

Jag behöver nog hjälp med den här 

frigörelse-skrivar-och-printar-processen. 

Jag behöver nog bli released. 

Eller ja, kanske förlöst vore ett

bättre ord. Jag kanske kan åka 

till förlossningsavdelningen

och höra om de kan hjälpa mig?!