Ursinnigt skrivande:

Med ett ursinne som skulle skrämma  

slag på de flesta har jag skrivit.

Och skrivit.

Och skrivit.

Jag har hamrat med stenhårda arga fingrar 

i ett rasande tempo över tangentbordet. 

Mina fingrar har levt sitt eget liv. De har i galen 

racerfart dansat över de tangenter mitt huvud 

har valt åt mina fingrar.

Nu ska det ut. 

En gång för alla. 

Alla de där bokstäverna som bildar alla de 

där orden som bildar alla de där meningarna.

Meningar som blir till hela kapitel

som så småningom blir till en bok. 

En bok som just nu skrivs i ett ursinnigt tempo.

För att det inte finns något annat sätt att skriva på. 

Det är liksom på liv och död.

Som jag skriver.