Snoppelisnoppen:

Tudeliduuu!

Är det inte sånt man ska skriva i bloggen.

För att få många läsare. Ord som tudelidu och bästelibäst.

Eller vad sägs om: Snyggelisnygg, toodeloo och andra babyord. 

Jag blir nästan förolämpad att vuxna människor skriver sånt trams 

till andra vuxna människor. Hjälp liksom, vart är vuxenvärlden på väg.

Ja, men ok då. Det kanske är sånt man ska skriva för att få många bloggläsare. Så därför.

Nu tudeliduar vi oss här med snyggelisnygga tankar till Er mina bloggelibloggläsare.

Jag tänker mig att ni som läser min blogg är vuxna människor som inte vill bli tudeliduade, och inte heller vill ni väl att jag avslutar mina inlägg med nåt Kramiz med Z, eller kanske ett pusselipuss med ett hjärta eller så.

Föresten vet jag inte hur man gör hjärtan.

Jag funderar på om det kommer att komma nån förolämpad och kränkt tudeliduare nu och kommentera det här inlägget. För så här dum får man ju bara inte vara i den goseligosiga bloggelibloggvärlden.

Jag kan inte låta bli att undra om de som skriver sånt här 

verkligen är såna på riktigt. Det kan väl ändå inte vara möjligt. 

Jag ser i så fall följande scenario framför mig, när den lilla tudeliduan ska gå och lägga sig och susselisussa söttelisött med sin lilla ponkeliponk i deras sköna sängelisäng.

Hennes ponkeliponk som säkert har designkallingar i krispigt vitt med nåt coolt svart tryck på. Eller grått. Grått är bra.

Så säger då den lilla tudeliduan

till den lilla ponkeliponken:

-         Kom nu min lilla gulleliplutt så ska vi gå till lilla sängelisängen och gulleligulla med lilla snoppelisnoppen.

Jamen, shit alltså!

Min man hade omedelbums tagit sitt täcke och stormat ut och lagt sig på soffan om jag sagt nåt sånt. Han hade blivit dödligt förnärmad om jag hade fått för mig att kalla hans käraste kroppsdel för lilla snoppelisnoppen.