Den Vassa Tungan:

Jag har ibland fått höra – och jag gissar 

och hoppas att det är i all vänskaplighet 

som jag får höra att jag har: 

”En vass tunga och ett gott hjärta”.

Det är säkert menat som en komplimang. 

Hoppas jag. 

Och jag förstår så väl vad folk som säger så menar. 

Jag HAR ju en vass tunga (ibland), 

och jag HAR ju ett gott hjärta (oftast). 

Vill jag tro i alla fall. 

Och tänk om det vore tvärt om. 

En god tunga och ett vasst hjärta känns ju sådär ändå. 

Jag försöker och försöker i alla fall att slipa av 

min vassa tunga så gott det nu går. Men jag vet 

ju också att jag har en tendens att säga en del 

saker som precis som Maria Montazami har en 

benägenhet att komma ut som små hoppande 

grodor ur munnen.

Fast faktiskt så tycker jag att det här med den vassa tungan 

och de hoppande grodorna har blivit lite bättre med åren. 

Men det jag egentligen ville säga till alla er som träffar mig är:

- Ja, jag vet att jag dundrar fram i tillvaron som en mindre stenkross.

- Ja, jag vet att jag är lite för lång och lite för yvig också.

- Ja, jag vet också att det liksom är lite för mycket av hela mig.

- Ja, jag vet dessutom att jag pekar med hela handen och att hela 

  jag liksom tar för mycket plats helt enkelt.

Men för Guds skull. 

Bli inte rädda för mig. 

För jag lovar just dig som läser det här, 

att jag har det där stora och goda hjärtat.

Också.