Downsiza Ner Livet:

För er som roas av det så kommer...

...här en hel drös med bilder...

...på hur vi bodde förut. I det som var too mutch till hus.

Vem behöver ett barnrum på 30 kvm?

Vem behöver ett badrum på 22 kvm med rund dusch?

Vem behöver ett nedsänkt badkar i granit?

Vem behöver 100 meter i takhöjd?

Vem behöver lampor för 5000 kr stycket? Lyser dom bättre då eller?

Vem behöver inbyggda spotligts och en hängbro inomhus?

Vem behöver...Ok då. Det här BEHÖVER små söta flickor!

Vem behöver högblank granit så man får putsa arslet av sig?

Vem behöver ett sovrum stort som en kyrksal?

Downsiza.

Vet du vad det är?

Nähä.

Men du har säkert hört talas om det.

Men i alla fall.

Om du inte vet:

Det betyder att man storleksbyter ner sitt liv helt enkelt.

Alltså hela livet. Det har vi gjort. Vi bytte till en avsevärt mindre bostad.

Och livet blev avsevärt mycket bättre. Låter det konstigt? Nu bodde vi ju

skryt och äckelstort förut. Vilken vettig mänska sätter sig i över 500 kvm?

Nä, just det. Det gjorde vi. Ovettiga galenpannor som vi var.

Fattar ni att vi aldrig trivdes där!

Fattar ni att vi hade utgifter på i runda slängar

40 000 onödiga bagis varje fucking månad.

Och ingen trivdes! Så mycket pengar i onödan.

Vi bor stort nu också. Men från 500 till 300 är ändå 200 mindre, 

och det är ju mer än en normalstor villa. Som vi bor MINDRE. 

Om man jämför alltså. Så för oss ÄR det mindre.

Pengar, stora ytor, lyx och flärd hänger väldigt sällan ihop

med lycka, välmående och allmän må bra känsla. Det vet vi nu.

Att bo så stort. Ja, jag vet, det är ju så jäkla dumt så klockorna stannar.

Men vi hade fett med tur och vi gjorde en fet och fin affär på vår idioti ändå.

Men det jag skulle komma till var att nu är vi vuxna och kloka och

då har vi downsizat. Och jag mår bra av det. Vi mår alla bättre av det.

Även om det tar lite tid att återhämta sig från äckellyx till mer normalliv.

Även om jag får lätt ångest bara jag TÄNKER på vårt förra liv. 

Det som jag ALDRIG någonsin mer vill ha tillbaka. 

Tack Gode Gud att vi inte sitter där fortfarande.

Jag orkar knappt se på bilder från det gamla äckelskithuset 

och all otrivsel som hade murats in så hårt i väggarna där.

Så tänker jag på ER:

Jag tänker att det minsta jag kan göra är att dela med mig av mina erfarenheter till er.

Så att ni inte för ett endaste ögonblick tror att man blir lycklig av pengar, stora hus och allt det där äckleriet. Jag tänker att kanske, kanske kan mina ord få någon stackars stressad upsizare på andra tankar. Det är min förhoppning!

Så ja, jag tänker på alla de där som fortfarande håller på och upsizar sig.

Ja, jag vet att det inte finns ett sånt ord eller ett sånt begrepp – tills nu!

Jag tänker på alla de som håller på och jagar och beter sig som idioter.

De som på fullt allvar tror att bara vi köper en lite dyrare kyl och frys, och bara den har en ismaskin, och bara vi har råd att köpa den där sommarstugan, då jäklars då kommer vi att bli så lyckliga och våra barn kommer må så bra och vi kommer ha fantastiska middagar och underbar sex och ja allt lurendrejeri som finns kommer hända då.

Men alltså på fullt allvar:

DET FUNGERAR INTE!

Jag har varit där. Jag har provat.

Gå inte på den idiotmyten att man kan köpa lycka för pengar.

Shit, vilken jätte-välfärds-skröna som västvärldens konsumtionssamhälle

har lyckats lura i oss. Gå inte på det. Du blir bara mer och mer olycklig.

Jag lovar dig. Jag har varit där. 

Och du: 

Vad du än gör när du ser bilderna: 

Bli inte avundsjuk!! 

Vi lämnade ALLT du ser på bilderna (utom vår älskade säng!). 

Och ingen saknar något. Saker är just bara saker!!