Ordbajseri Is Da Shit:

 

En sekvens ur boken: ”Är det inte trots allt så att rättighetsetikern 

i långa loppet tror att individens autonomi är det enda som ger 

godtagbara konsekvenser?....

”….Och hamnar därmed ohjälpligt i konsekvensetik, 

en form av regelutilitarism?” 

Ja, inte vet jag. Men man kanske helt enkelt inte VILL bli läst 

när man väljer att använda ett språk som exkluderar en stor 

del läsare. Hur många har koll på vad en utilitarist är liksom?

Igår köpte jag Augustprisvinnarens bok.

Jo, för jag är ju en väldigt fiin

och en väldigt kulturell människa.

Visste ni inte det?!

Nähä. Det visste ni inte.

Men nu vet ni.

Så gick jag in på fina Akademibokhandeln i Malmö och köpte det allra sista exemplaret av boken. Jag kände mig som en väldigt viktig person som köper väldigt fiina och väldigt kulturella böcker som många litteraturkritiker och andra förståsigpåare har höjt till skyarna. Nu skulle minsann jag också få lite högkultur inbankat i min arma skalle.

Jag fick fråga efter boken för jag hittade den inte på de vanliga hyllorna. Den var ju såklart nästan helt slut. Så dumt av mig. Att komma så sent som 24 timmar efter att priset redan delats ut. De som är nominerade blir ju också sålda innan det avgörs. För att de nästan är på gång att vinna något pris. Att jag inte någonsin kan fatta såna enkla saker.

Jaja. Nu hade jag ju tur som en tokig.

Jag fick ett undanlagt ex som inte hade hämtats ut. Det sista då. Det är ju en eftertraktad bok. Av en Augustprisvinnare liksom. Så böjer expediten sig fram och tar fram den hett efterlängtade boken från sin lite gömda plats. Så lägger han fram den på disken åt mig. Jag stirrar helt stumt ner på det som ligger där. Jag blir helt paff. Vänta lite här nu! Det måste ha blivit något fel här lilla expeditmannen, tänker jag. Den där lilla, lilla klena tingesten är inte vad jag frågade efter.

-         Jag skulle ju ha Augustprisvinnaren, säger jag med ynklig röst.

-         Ja, men det är den här, säger expeditmannen vänligt.

-         Jaha, men borde den inte vara mer… tjockare? Mer som en riktig B-O-K? Jag fortsätter med en dåres envishet visa upp min dumhet i all sin glans. Jag kan liksom inte hejda mig. Jag är mäkta förvånad och mäkta besviken. Jag tänkte att fiina nominerade och till och med Augustprisvinnarböcker ska vara som mastodonter. Det ska vara praktfulla och pompösa V-E-R-K. Det här är ju mer ett häfte eller något slags mellanting mellan riktig bok och tjockare häfte. Det säger jag högt till mannen.

-         Jo, jag håller med dig, säger mannen, man blir lite förvånad.

-         Jaha, säger jag snopet.

Jaja, hursomhelst så hivar jag väl upp de 269 riksdalerna som den dyrbara och tunna pappershögen kostar.

Så är jag ju ändå så nyfiken på hur bra det här förstås måste vara. En Augustprisvinnare liksom. Varje mening måste ju vibrera av … av … ja inte vet jag. Men av häpnadsväckande och makalöst ihopsatta bokstäver och meningar. Åh, det ska bli så spännande. Jag är nästan lite prillig i brallan. Ja, jag vet vad du tänker. Är hon inte riktigt klok? Gå igång på ett torrt bokskrälle. Ja, jag vet. Jag är besatt av det här med ord och bokstäver. Jag älskar det. Det är som en drog. Att ta del av hur andra hanterar ord är för mig som att tjuvkika på någon som är naken. Fattar du hur jag menar? Sånt som du kanske blir prillig i brallan av.

Så går jag ut på en bänk efter att jag har haft ett möte. Jag är nästan lite darrig av förväntan över det här stora. Såklart är den extra fantastisk och att den är tunn har ju såklart ingen betydelse och storleken har ju såklart ingen betydelse heller. Gud så dum jag är. Nu ska jag läsa den helt förutsättningslöst och jag ska inte vara kritisk. Jag ska bara njuta. Som den fiina kulturmänniska jag nu är. En som köper Augustprisvinnare och allt.

Och det är någonstans efter sidan 50 som det händer. Jag tänker – och kanske är jag bara bitter och besviken för att det inte går så bra med mitt eget manus. Säkert är det så. Men jag kan inte låta bli att tänka lite snopet:

Jaha. Var det inte bättre än såhär?

En liten ynklig bok, som knappt är en bok och som har fått pris och som är både utsåld och slutsåld överallt. Jag antar att jag är på tok för okulturell för att begripa bättre. Att det är på grund av min egen dumhet som jag inte fattar storheten. Men det gör jag verkligen inte.

269 spänn till ingen nytta.

Så kommer det lite smygandes. Jag kan inte hjälpa det. Bitterheten. Varför i hela helvete kan hennes bok få ett fint Augustpris när min inte ens kan bli ANTAGEN?

Jag antar att jag har missat något i den fiina bok- och förlagsvärlden. Att det är något som jag inte kan se. Att det såklart är därför mitt manus ratas. Jag fattar bara inte VAD det är jag missar.

Ps.

Orkar du höra en förklaring?

Utilitarism (ja, alltså nu råkar jag veta vad det är, för jag har pluggat filosofi, men det har ju inte alla) men skit samma, en utilitarist är kan man säga en person eller mer en slags teori som säger att det rätta agerandet är det som maximerar nyttan. Det vill säga: maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande.

Så, nu när du också vet vad en utilitarist är så kan man ju säga att vem är INTE en utilitarist? Vill inte ALLA ha maximal utdelning till minimal insats? Så skulle man ju kunna skriva om man ville göra det lite enklare för sina läsare. Då hade många fler kunnat ta till sig boken. Man behöver ju inte drämma till med svåra ord som man ganska säkert vet att inte alla hänger med på. Bara för att göra sig märkvärdig. Kanske har författaren ett stort behov av just det. Tänker jag.

Eller kanske är jag bara jävligt bitter över mina 

egna tillkortakommanden. Utilitarist my ass, liksom.