Galningen på G igen:

Den snälle och tålmodige med sin vilda fru. Stackars honom.

Han är som en gammal ost. Blir bara bättre med åren.

Är det inte just såna där lyktor som jag vill ha in mitt Valnötsträd. Grymma!

Åsså hon galningen som som vanligt pekar med hela handen.

På tur med RobinsonKingen. Eller är han kanske en äkta rysk Smadridski?

Jo, det är jag som fotat. Jag lär mig. Men det går inte fort.

Hoppas Hunken vill vara med på bild. Glömde fråga. Förlåt snälla P.

Oj. Oj. Oj. 

Som ni har saknat mig!!

Eller hur?

Jag menar vem 

saknar inte mig?

Jag borde ju förstås 

ha lagt ut något här.

Men jag har ju varit så trött.

Av att dricka så många Mojitos.

Av att bli så solsvedd.

Av att få sand mellan tårna.

Av att sova så länge varje morgon.

Av att gå på stranden varje kväll 

och fundera på meningen med livet.

Ni fattar väl att man inte orkar blogga mitt i allt 

det där ansträngande som jag har ägnat mig åt. 

Tack för att ni förstår.

Men som sagt:

Nu Är Jag Tillbaka.

Det tycker ni ju är Tjoooho. Eller hur.

För visst blev ni väl lite glada i alla fall?