Satans Bonnläppar:

Patrask?

Jag och Astrid var på ett event för barn.

Vi föräldrar fick vänta i ett fikarum på att

barnen skulle bli klara med sin lilla show.

Jag som inte kände någon satte mig

lite på sidan av. Jag läser Aftonbladet

i mobilen. Håller mig lite på min kant.

På varsin sida om mig sitter diverse föräldrar.

Diverse föräldrar från Hell ska det snart visa sig.

Följande samtal utspelar sig mellan en mamma

och annan pappa. Båda hade varsitt litet barn:

-       Ska ni ha några fler barn? frågar mamman på utbredd bonnaskånska.

-       Naj naj, det räcker med två, svarar pappan med liknande skånedialekt, typ Sjöbo, Tomelilla eller nåt annat not so mycket världplace till ställe.

-       Naj, inte vi heller, kan inte fatta hur man kan skaffa fler barn än två, det är ju nästan lite oansvarigt. Man ska ju kunna ta hand om ongarna åsså, bräker de vidare.

Jag slutar läsa Aftonbladet och

lyssnar med stigande förvåning.

Vafalls!?

Jag tappar nästan ajfånen i pur häpnad över slik dumhet här.

-       Naj, det är ju helt ansvarslöst, man ska ju ha tid för dem också, tycker mamman.

-       Men har du hört om Kalle Karlsson (fingerat namn) och hans familj. Nu ska de få ena onge te. Jag menar de är ju rent för gamla för sånt. Deras tredje onge åsså.

-       Ja, hon måste väl vara riktigt gammal vid det här laget. Jag såg henne på stan och hon såg helt sliten ut.

-       Ja, hon är 36 år. Fattar inte hur man tänker när man skaffar barn vid den åldern.

Jag känner att snart öppnar sig min mun av sig själv, och säger en massa ord av sig själv också. Ord som dessa idioter behöver höra. Men sansad som man är (hrm) så sitter jag bara helt still. Jag har glömt bort min ajfån som slocknat för länge sedan. Istället pratar jag tyst med mitt huvud:

-       Du ska inte säga något. Du ska inte säga något. Du ska inte säga något.

Men jag känner hur det sakta börjar koka i hela mig.

-       Men nu ska du få höra, mamman lutar sig fram mot den andra pappan.

De där två verkar helt ha glömt att mina

öron också hör hela det här samtalet.

-        Jag hörde talas om ett gaypar som försöker skaffa barn!

-        Va, men det är ju helt… helt, det borde fan ta mig vara förbjudet!

-        Ja, jag håller med, stackars barn som…

Nu står jag inte ut längre!

Jag reser mig upp lite för hastigt.

Jag marscherar med bestämda steg

och arg rygg bort från de där

dårfinkarnas sammanslutning.

Hela jag bara kokar!

De där jädra white trashbönderna har just dissat allt som är jag.

Jag har tre barn. Jag fick barn när jag var alldeles för gammal.

Jag är uppenbarligen äckligt gammal i deras ögon.

Och det här med gaysnacket. Jag skulle tusen gånger hellre

låta mina barn växa upp hos mina fina gayvänner än hos de

här inskränkta jädra bonnläpparna till människospillror.

För att ni ska fatta stilen så hade en av dem Foppatofflor på sig.

Den andra hade snitsat till sig med sunkiga mjukisbrallor med

en och annan middagsfläck på. Mammans outfit för dagen var

krönt med flottigt hår i en knullrufstofs på huvudet.

Jag muttrade som en gammal

sur tanta för mig själv när jag

och Astrid åkte hem i bilen sen:

-         Jädrans patrask… mummel, mummel.

-         Förbaskade inskränkta bonnlurkar… mummel, mummel.

-         Sketna småfisar… mummel, mummel.

Ja, och lite annat smått och gott som jag tyckte passade för de där två.