Jag älskar
min mamma.
Jag får ren och skär ångest
när jag tänker på det otänkbara.
Att hon inte kommer att leva för alltid.
Jag kommer ju sannolikt att leva längre
än mamma. Det går nästan inte att tänka.
Tanken svindlar. Tanken skaver.
Jag vill verkligen göra allt, precis allt för
att min fina mamma ska ha det bra.
Jag vet ju att hon har
det bra redan nu.
Hon har en snäll man som gör allt för henne.
Hon är frisk. Hon är galet pigg och rask. Men ändå.
Jag vet ju att statistiskt sett så finns hon kvar i kanske
10-15 år till. Den tanken svindlar och det skaver oskönt.
Jag blev glad att träffa dig hemma i Linde:) Vi som känner dig riktigt bra vi älskar dig även om vi inte har den kontakt vi haft tidigare. De tuffa vi har i ryggan är det vi tar fram när livet känns som skörast och det är i den ryggan kraften ligger:) Vi som känner dig vet du gjort ett enormt jobb med både familj och framgång så give the fuck i vad folk synar och säger. Bättre att ha en eller två vänner som älskar en som man är än att ha 100 falska:) Kram ulrika den rika:)det rimmade bra :)
SvaraRadera