Här är han. Han som kanske borde ha en annan fru! |
Vi har varit i den lilla
småstaden över helgen.
För bland
annat 70-årskalas och lite annat.
Det där lite annat det var ett par fester.
Både
fredag och lördag var det fest med goda vänner.
Vi hade så himlans
trevligt med alla kända ansikten
som man minns och tycker om!
Men, och det är nu jag funderar en del så här i efterhand.
Vi träffade en och annan gammal flickvän till Tomas där. Han är ju en hel del
år äldre än vad jag är. Så de här gamla flickvännerna är ju också det. Äldre alltså. Han
berättar små roliga eskapader om sina gamla flammor och vad de har gjort tillsammans, och
det är ju roligt att höra alla historier – men du som läser och kanske är en
gammal flamma du behöver inte oroa dig, han är snäll mot er.
Men i alla fall, jag tycker det är roligt att höra om alla
galna upptåg han varit med om. Men så tänker jag när jag ser de här före detta
flickvännerna idag, att de är väldigt olika mig. De gamla flickvännerna de är verkligen ALLT
det som jag inte är.
Jag blir inte svartsjuk eller så,
nej, det är mer att jag
tänker:
Stackars Tomas som har en sån galen fru.
Kanske skulle han ha gift sig
med någon i sin egen ålder.
Någon som går på fester i bekväm frisyr och med
fotriktiga skor
på fötterna, en som inte har svintajta jeans som knappt går att
sitta i. Han borde kanske ha haft en fru som verkar så lugn, harmonisk
och
stillsam som de här lite äldre damerna som jag ser där på dansen är.
Ingen är som jag av de där föredettingarna.
Jag har INTE
bekväm frisyr.
Jag har långt hår som trasslar sig i sängen.
Jag har INTE
fotriktiga skor, nänä jag har sylvassa
skyhöga klackar som opraktiskt sjunker
ner i gräsmattan
på den där utomshusdansen. Så att Tomas måste hålla i
sin fru
så att hon inte fastnar där i gräsmattan med sina idiotskor.
Jag är varken lugn, harmonisk eller stillsam heller. Inget
av just de orden passar ihop med mig. Jag tänker att Tomas kunde ha levt ett
stillsamt och behagligt liv med en av de här före detta flickvännerna. Han
kunde ha haft en fru som stickar tröjor åt honom, en fru som varje morgon ser
till att han har en matlåda färdig i kylen, en fru som alltid är tillfreds och
nöjd med det lilla här i livet. En sån fru ÄR inte jag.
Varför kan inte jag fixa matlådor istället för att säga: -
Äsch du kan väl käka ute?
Varför kan inte jag sticka tröjor?
Varför kan inte jag vara en nöjd en?
Varför kan inte jag vara sådär harmonisk och lugn?
Jag tänker att det är synd om min man som har en sån överjävlig
fru.
En sån vild fru. En sån gränslös och galen fru. En sån fru som aldrig
är harmonisk och
nöjd. En sån där krävande jävla fru som måste ha nåt fel.
Undrar om han tänker så han också?
Att jisses vad har jag gett mig in på?
Varför gifte jag mig med en sån jobbig jävla fru?
Eller har han kanske försonats med sitt öde.
Eller ja, inte
fasiken vet jag. Men jag tänker såhär ibland.
eller...han kanske inte alls tycker det du tycker om dig ;) han är nog nöjd med dig...precis som du är ;D
SvaraRaderaKram
Du sa det själv d dära föredettingarna. Själv äru Fru Sahlén! Hade han vela hatt en morsafru hade han hatt d han vaknar nog upp varje da å tackar gud för varje mans dröm en fru som inte förvandlas till mannens mor :)
SvaraRaderakram Carina Linde
Carola, det är lugnt det syns lång väg vad han känner. Du har en man som älskar dig.
SvaraRaderaJamen ni är väl för snälla!
SvaraRaderaJag känner mig ibland som hustrun från Hell!
Så tack för era snälla ord alla.
Kram Kram på Er!