Skärpa Mig Nu:

Sluta dröm och skärp dig nu!

DET borde någon säga till mig.

Men med en dåres envishet fortsätter jag ändå tänka:

Tänk om.

Fast jag vet ju. Jag vet ju så väl.

Det är bara ren och skär självplågeri det jag drömmer om.

Jag vet att det inte kommer att hända.

Men ändå plågar jag mig själv varje dag.

Dag ut och dag in väntar jag hoppfullt. Som en trogen hund.

Jag vankar runt runt med en hoppfull blick som den byracka jag nu en gång är.

Men vad väntar du på, tänker du?

Jo, jag kollar mejlen troget varje dag.

I hopp om att jag ska ha fått svar från något förlag.

Eller kanske ringer de? 

Jag måste ALLTID ha mobilen i beredskap nuförtiden. 

Ja, jag VEET det är ju dödslöjligt av mig, men jag kan inte hjälpa det.

Jag VEET ju också att det inte är någon mening att vänta sig

svar förens tidigast efter jul. Men jag är så himla barnsligt otålig.

Så tänker jag såhär också, för att 

legitimera mitt idiottänkande lite:

Tänk om redaktören faktiskt HAR läst det redan.

Tänk om redaktören faktiskt tyckte att det VAR bra.

Tänk om redaktören faktiskt inte HELLER vill vänta.

Fast inget av allt mitt ”tänk om” inträffar ju eftersom

det aldrig är några mejl med FinaFörlagetavsändare.

Jag är som en riktig barnrumpa ibland.

Herregud människa:

- Väx upp, och sluta dröm!! Säg det till mig någon.