lördag 25 maj 2013

Mobilsamtal Som Gör Ont:



Det kom ett samtal
till min mobil igår.

En fråga om man fick
kritisera min blogg.

Jag tog emot samtalet precis när jag skulle ta lunch inne i Malmö.
Det blev ingen lunch. Jag vandrade istället runt, runt i parken på
Gustav Adolfs torg och lyssnade på samtalet.

Efter en stund fick jag fälla ner solglasögonen. Ledsenheten syntes i ögonen.
När samtalet var slut, rann ledsenheten över. Jag gick till bilen.

Den lyxiga chokladen jag hade köpt till mig och Tomas för en mysig fredagskväll, den tryckte jag i mig för att bedöva mig. Salt ledsnad blandades sen med chokladsmak hela vägen till Ystad. Alla ärenden jag skulle göra, den trevliga lunchen jag skulle inta, allt var bortglömt.

Jag ser det som utvecklande med kritik. Konstruktiv kritik.
Men det här gjorde ont. Längst därinne gjorde det ont.

Du som ringde och undrade om jag skulle bli arg.
Jag blev inte arg. Jag lyssnade. Jag lyssnade noga.
Jag var alldeles tyst.

Du tyckte att jag var skrytsam i bloggen.
Att jag skrev stöddigt och skrytsamt. Jag skrev skrytsamt om att jag tvättar bilen i dyr automattvätt. Jag skrev skrytsamt om att jag köpte svindyra jeans. Jag borde tänka på dem som inte har råd att tvätta bilen i automattvätt. Jag borde tänka på dem som inte har råd att köpa jeans för så mycket pengar. Jag var skrytsam. Jag borde inte skriva sånt. Det lät illa när jag skrev sånt.

Den som ringde fortsatte sen att prata om ditten och datten. Jag fortsatte att hålla luren vid örat. Jag hörde inte vad som sades. Jag svarade bara ja eller nej. Jag var artig och trevlig.

Det går fint att kritisera mig. Kritisera mig för att jag har fel åsikter. För att jag har köpt fula möbler. För att jag har kass smak. För att jag är bred över baken eller för att jag har fula skor. Kritisera mig för att jag har ful frisyr eller för att jag handlar superfula inredningsprylar. Gör det om du vill. Den kritiken stannar på utsidan.

Men om du ringer till mig och kritiserar mig för mitt skrivande. Då når du mig. Längst därinne når du mig. Du som ringde, du körde in kniven rakt i bröstet på mig med din första mening. För varje ord som sen kom ur din mun vreds kniven om. Längre och längre in drevs den vassa eggen. Nu sitter den kvar därinne och jag får inte ut den.

Jag vet att jag inte kommer att kunna skriva en enda mening på mitt bokmanus på lång tid nu. Jag vet också att jag överreagerar. Jag är inte dum. Du som ringde kommer aldrig att förstå hur det är att skriva. Hur det är att sälja ut sin själ till allmän beskådan. Att inte kunna sluta fast man gör sig själv illa. Det är ett tvångssyndrom att skriva.

Vi är inte gjorda av samma virke du och jag. Det gör inget. Jag tycker om dig ändå. Men du sårar mig. Du sårar mig mer än du förstår med dina aningslösa och naiva ord.

Jag vet inte om jag kommer klara av att ge ut min bok. Eller att ens skicka in manuset. Att låta er läsa den om den nu skulle ges ut. Det kommer att bli liv om den ges ut. Det kommer jag nog inte att orka. Min själ kommer nog att gå sönder.


Du som ringde:
Jag blev inte arg. Men. 
Mitt skrivande är det absolut sköraste och ömtåligaste jag har. 
Och när du nuddar vid det, då går delar av mig sönder.

Till er andra:
Jag kommer att försöka få ut den där vassa kniven ur bröstet. 
Jag kommer ha fullt upp med det. Jag kommer inte att kunna 
blogga samtidigt. Vi ses om några dagar. När insidan är ihoplappad igen.

Till alla:
Ring inte.






13 kommentarer:

  1. Den som kritiserade dig har nog ett väldigt hemskt liv. Förmodligen en väldigt bitter människa som mår sämre än vad du gör just nu.

    Det kommer alltid att finnas folk i Landet Lagom som på fullt allvar tror att Jantelagen är en förordning som vi ska rätta oss efter för att inte förarga någon.

    Jag tycker att du skriver om dig själv och ditt liv på ett underhållande och utlämnande vis, ibland även i positiva ordalag, men ingenstans kan jag se att det skulle vara skrytsamt.

    Okej, mellan raderna kan man förstå att du inte lever på existensminimum men inte ska du behöva skämmas eller ta kritik för det?

    SvaraRadera
  2. Hallå fina du <3 ja lever så långt bort ifrån dej ekonomiskt sätt som det går med en tjej i Ljuvelens ålder som åkte på leukemi när hon var 2 år å 10 månader å en son som knarkar skallen av sej :( å gå hemma båda 2 med sjukpenning vistas på sjukan i flera månader å få köpa färdig mat dag ut å dag in gör hål i plonkan men har akdrig tatt illa upp lr kännt mej irriterad när ja läser dina fina bokstäver :) fan ja skrattar lever upp mår fint när man gluttar på ert liv ni drog t Skåneland å fixa detta själva höj på hakan å var stolt! Avundsjuka är inte vackert i nån form så fortsätt glädja oss som läser å be dom som störsej läsa nån annanstans!
    Å förlåt för icke punkter stora bokstäver komma å skit ja kan tyvärr inte sånt längre sen smsandet från förr näre kostade 2 spänn styck å man suddade å donade för att d inte skulle bli 2 istället haha d skadade min skrivförmoga bamstekramen på dej!

    SvaraRadera
  3. Hej.
    Har precis hittat din blogg och mår mycket bra av att läsa den. Små och stora ting i livet som blandas med humor och allvar på ett mycket trevligt sätt.
    Du berör!

    Hoppas och tror att detta kommer rinna av dig.

    Kram Lindetjej

    SvaraRadera
  4. Det kommer alltid finnas folk som tror att dom gör än en tjänst genom att kväva ens starka sidor och det är ju sorgligt. Att skriva är din starka sida. Jag känner inte dig och jag kommer troligtvis aldrig att göra det heller men jag går in här varje dag. Jag går in här för att du blandar lättsamhet med djupa reflektioner och du gör det bra. Jag älskar att du inte skämms i bloggen, du blandar bajshistorier med historier om kärlek och om pengar. Mitt i allt verkar du helt enkelt lycklig, lycklig i att aldrig nöja sig. Det kan sticka i folks ögon. Din kärlek till dina barn, din man och ditt liv lyser och gör mig inspirerad, dina berättelser om hur pengar bara är en utfyllnad är fantastiska och i min åsikt aldrig skrytsamma.

    SvaraRadera
  5. Carola.. jag har inga pengar, men tar inte ett dugg illa vid mig över att du kan göra det du gör, alla har vi olika förutsättningar. Men aldrig att det skulle gå att kritisera dig! Du skriver på ett härligt sätt så att det ibland känns som att jag är med dig på dina turer och jag kan dela det med dig, det är underbart!! Att du sen målar i dyra kläder från fina gator gör ju saken ännu roligare för då känner jag verkligen att du inte gör någon skillnad på om man har pengar eller inte:)
    Härliga underbara Carola som är mänsklig och skör <3 Kram på dig, längtar redan till du kommer tillbaka.

    SvaraRadera
  6. Vi som vet vem du är, är bara glada för din skull!

    Och jag vet att du kommer att gå hur låååångt som helst, du är helt enkelt bäst på allt du tar dig an, och har ett hjärta som är stort som en melon...annars skulle all den där kärleken aldrig få plats :-)

    Stor stor kram!
    Lina

    SvaraRadera
  7. Säger som Lina, vi som vet vem du är tycker om dig för den du är, jag hoppas verkligen att detta kan rinna av dig fortast möjligt så jag kan få läsa om dina roliga upptåg och allt du gör. man blir så glad av att läa din blogg, du är ju bara den du är och inge fejk omkring dig. Kram från en Lindetjej Mia

    SvaraRadera
  8. Så tråkigt..bara för att man har bra ekonomiskt ska man inte då få leva därefter också...jag tycker om din blogg, ditt sätt att skriva...jag hoppas du fortsätter...det finns alltid dem som kristiserar, vad det än är! Lycka till jag håller på dig :D

    AK

    SvaraRadera
  9. Du är jätteduktig på att skriva tro aldrig något annat. Det har jag skrivit till dig förut. Jag förstår inte varför vissa människor inte bara kan sluta läsa bloggar som uppenbarligen irriterar dem så mycket så att de måste ringa upp personen i fråga och vara så elaka....Kram på dig/Tina

    SvaraRadera
  10. Jag älskar din blogg hoppas du fortsätter!!! Kram på dig/FB

    SvaraRadera
  11. Misunnsamhet och avensjuka kan man kalla sånt .
    Man behöver inte läsa din blogg om man retar sig på sånt som du handlar , spanar på eller tipsar på .

    Vi som gillar denna oglamoserade värld som du förmedlar...jag menar det finns inte många som skriver om " mensforsen" som du hade på hundpromenaden men vi är väldigt många som säkert upplevt samma sak men det vågar vi knappt säga .

    Jag skrattade gott i fredags ang kvinnan på Ica , det förgyllde hela min förmiddag .

    Jag förstår att det gör ont när såna telefonsamtal kommer men lämna oss inte vi som verkligen gillar din blogg .

    Kram Tessan

    SvaraRadera
  12. Åh vad många fina supporters du har ta in det❤ Ducka när surkorvarna anfaller
    Bamse kram

    SvaraRadera
  13. Åh! Låt dig inte tystas av en osund själ. Gör det du är otroligt bra på: Skriv! :)

    //Hängiven läsare

    SvaraRadera