Sängkammarpjucks:

Dessa godingar inköptes i New York förra veckan.

Är det dem som ska bli sängkammarpjuck?

Kanske, kanske är det så att jag känner
någon som gjorde mig förvånad en gång.

Denne någon visar mig sina splitter nya och

vääldigt höga klackaskor som di säger här i Skåne. 

-   Men jisses, kan du verkligen GÅ i såna där? undrar jag häpet.

-   GÅ?! Nej, alltså jag går inte i dem.
-   Ehh. Nähä, vad gör du med dem då?
-   Jo, alltså det här är mina sängkammarskor, säger hon ogenerat.
-   Ehh? Jaha.

Jag gissar att jag ser ut som 
ett frågetecken. Sängkammarskor?

Mina tankar rivstartar direkt i huvet.

Blir det inte väldigt obekvämt att sova med dem där på sig?
Och herregud trasslar inte påslakanet in sig i de sylvassa
höga klackarna när man vänder sig om i sömnen?

Och för mitt inre ser jag också en bild av mig själv i såna däringa dojor i sängen. 
Jag har en favoritställning - vi snackar sovställning här och inget annat - och alltså
jag älskar att sova på mage.

Och så ser jag framför mig hur jag ligger där spritt näck
på mage i sängen med bara sängkammarskorna på mig. Va?

Ser ni bilden framför er ni också!!
Det blir ju liksom ett löjets skimmer över det hela då.
Jag blir ju också så full i skratt att jag har svårt att dölja det.

Alltså jag menar inte att förlöjliga människors sovvanor –eller några 
andra vanor heller för den delen. 

Men alltså att ha sängkammarskor?!

Jag fattar ju att hon bara använder dem om hon leker några lekar,
och att hon också bara använder dem tillsammans med någon annan. 

Jag är ju inte helt pantad. 

Jag fattar ju också att hon inte precis sätter på sig dem när hon 
fryser om tårna en kall vinterkväll. Men jag blir ändå lite fundersam. 
Mest över mig själv. Kanske är det jag som har taskig fantasi eller nåt.

Jag hade liksom inte kommit på tanken att köpa ett 
par pjucks för att aldrig någonsin GÅ med dem!