Hör omisskännliga ljud från duscharna.
Jamen, alltså är det en kille här inne på damernas?
Här får han väl ändå inte
vara, tänker paragrafryttaren i mig.
Det stönas och frustas lite
halvtyst därinne i våtutrymmet (jag vet, rätt ord här va!).
Jag hör en ljus tjejröst som
låter lite…lite, ja lite ansträngd kan man väl säga.
Sådär låter i alla fall
inte jag när jag duschar.
Jag går inte dit. Jag står lite
obeslutsam kvar mitt på golvet.
Vad ska jag göra nu liksom. Jag tassar tyst
bort till mitt skåp.
Jag skäms lite åt dem. Jag menar så kan man väl ändå inte
bete sig,
har de ingen skam i kroppen. Fast ändå, det är ju lite galet modigt
också.
Jag vill inte veta vad de gör
därinne i duschen, fast jag vet ju ändå på nåt vis.
Men det kan väl ändå inte vara
möjligt att jag hör det jag hör ändå.
Jag måste väl ändå hörselhallucinera
eller nåt sånt.
Och hur ska jag göra nu. Jag
behöver ju duscha jag också.
Ska jag kanske gå in på toa och ta en raggardusch
i handfatet.
Precis då kommer det ut två unga
söta tjejer ur duschrummet
och ler och småpratar lite förtroligt med varandra.
Jag tappar både hakan och
målföret.
Jaha. Jag vet inte om jag ska fråga
om duscheriet gick bra eller
om jag bara ska vissla lite och låtsas som ingenting.
Eller de kanske bara gav varandra
en brasiliansk och det är
jag som har lite dirty idéer. Duschen är i alla fall
ledig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar