Reportage: Villa Sorriso:

Här är det då. 
Det där reportaget som vi aldrig sålde. Det finns fortfarande ett 20-tal bilder kvar som jag inte lagt ut. Men jag tycker att jag valt ut godbitarna. Hoppas ni ska njuta av allt det vackra. Och jag hoppas alldeles speciellt att just du som ligger med dropp och slangar i en sjukbädd, att just du skall njuta lite extra! Vi ses snart.

Det rustika lantköket är platsbyggt i massivt trä för att vara i minst en livstid.
I taket hänger grytor och kastruller lätt tillgängliga, vilket underlättar matlagningen.

Det är en ståtlig och självklar madonna som står där stadigt i den österlenska naturen.

Väggarna i badrummet är målade i mustigt rött. I taket tronar en vacker kristallkrona
som skänker ett behagligt ljus över rummet. Badkaret i koppar ståtar i all sin prakt
mitt på golvet. Badkar från Qvesarum. På golvet ligger ett massivt stengolv från Sacralis.

På övervåningen har Calle och Rolf valt valnötsbruna trägolv till vita väggar. 
Taket är öppet upp i nock, vilket skapar en härligt sakral känsla. De vackra 
plädarna och kuddarna skapar balans och ger rummet en ombonad känsla.

Vackra stilleben här och var i huset har skapats med hjälp av antika föremål och statyer.

I det som en gång var ett boningshus har det idag blivit en 

pergola där ute möter inne. Här kan man när vädret tillåter 

avnjuta härliga kvällar under den bara himlen.

Genom det handblåsta glaset kan man ana sovrummet. Staty från Galleri Peppinge.

  

I sovrummet ståtar antika järnsängar mitt i rummet.

Calle har inrett en ateljé där han får utlopp för sin kreativitet att både skulptera och måla.

Det är en vacker qvinna med oanade detaljer som får ögat att stanna upp en stund extra.

Att det en gång har varit en ful och trist ladugård från 1970-talet är nästan omöjligt att ana.

Vid stora entrén välkomnas man av olivträd och buxbomklot.

Tänk att sitta här och filosofera medan blicken drömmer sig bort över horisonten.

Här bor:  Calle & Rolf Mikelsons.

Yrke: Calle arbetar som frilandsskribent och stylist. Rolf arbetar som samtalsterapeut och undervisar i konsten att meditera. De driver också Albertslunds gård, en gård där de delvis bor men också har uthyrning av främst sommarboende.

Bor: I Villa Sorriso på Österlen samt på Albertslunds gård utanför Löderup.

Italiensk madonna på Österlen

Att förvandla en sliten och illa medfaren ladugård från 1970-talet till ett vackert boende med starka italienska influenser det kräver sin man. Ett sådant projekt är något som skulle fått den mest envise att tveka. Men Calle och Rolf Mikelsons såg inga hinder. Istället såg de potentialen och det som nu har blivit till ståtliga Villa Sorriso mitt i den skånska myllan.  

De hade länge letat efter det där speciella huset. Ett hus att göra om med tema Italien. Så fick de tillslut nys om den förfallna gården som nu var till salu. Hela gården var dock i ett alldeles bedrövligt tillstånd. Förutom den fallfärdiga ladugården fanns det en hölada och ett gammalt boningshus. Själva boningshuset var i ett om möjligt ännu sämre skick! Vilket gjorde att tankarna ganska snabbt gick till att istället göra om ladugården till ett magnifikt – om än annorlunda boende på 500 rejäla kvadratmetrar.

- Det första som slog oss när vi såg den förfallna gården i mars 2007 var det undersköna läget, berättar Calle.
Det runda medeltida kyrktornet vid Bollerups slott skymtade i landskapet och från höskullen kunde man ana den vita silon långt borta vid Kåseberga och havet.

Stommen på ladugården var av allt att döma välbehållen och med ens kom idén och drömmen om att låta denna gamla ladugård få bli huvudbostaden. Calle fortsätter leende;

- Vi beslöt oss för att köpa och förvandla gården till, ja, en Toscansk dröm på den skånska leråkern helt enkelt!

Och det får man säga att paret har lyckats med. Med storslagna visioner och med högtflygande drömmar som nått till himmelen så har de med bravur lyckats ro projektet i hamn.

Ladugården har förvandlats till ett vackert boende där husets arkitektur har gift sig på ett mycket lyckat sätt med det skånska landskapet runtom. Fasaden har putsats för hand och målats med en kulör i en lätt brytning åt gulockra. De vackra spröjsade fönsterdörrarna är målade i olivgrönt och går alla att öppna för att fungera som dörrar ut mot trädgården. Den gamla cementerade gödselstacken och alla gödselgångar har fått vara kvar och fungerar idag som altaner och pergolor runt huset.

- Vi är båda riktiga medelhavsfreaks och vi älskar allt som har med Italien att göra. Och för oss är ju hela Österlen ett enda härligt och frustande Toscana, skrattar Calle.

- Vi föll båda för det underbara läget och vi såg ju direkt potentialen i den gamla ladugården med det fallfärdiga boningshuset. Det här var vad vi hade längtat efter. Och efter att vi hade fått det avstyckat av bonden som bor nästgårds, och som för övrigt är Per-Martin från Bonde söker fru, så var stället vårt!

Det ursprungliga boningshuset har till viss del rivits. Några väggar har behållits och av dessa har det byggts en pergola med öppen spis under bar himmel. Där har paret tillsammans med vänner tillbringat många sköna sommarkvällar.

- Att bygga en pergola där det ursprungliga bostadshuset stod gjorde vi för att också visa var huset en gång varit uppfört istället för att riva och anlägga gräsmatta över ruinen, berättar Calle.

Trädgården runt huset har på kort tid vuxit upp och ingen som kommer hit kan ana att det för inte allt för länge sedan legat en gödselstack här! Klängande växter såsom humle, rosor och vinstockar samsas med buxbom och perenner och skapar känslan av att detta är en trädgård som tillåtits växa till sig under lång tid.

- Vi såg framför oss det färdiga resultatet i trädgården med pergolor, klättrande rosor och stolta popplar som majestätiskt reste sig mot himlen, och nu känns det som om vi faktiskt är där, konstaterar paret nöjt.

Bygget startade februari 2008 och sex månader senare stod deras dröm färdig.

- Vår tanke var att bygga hela projektet med Italien på näthinnan, säger Rolf.

- Att bygga med ett tema i tankarna är som att skapa teater. Att tillåtas att leka som vuxen. Och vi hade så roligt under tiden! Vi åkte ner till Italien för att där på plats insupa den rätta atmosfären och den där ”italienska känslan” som vi ville fånga, fortsätter Rolf.

Huset har genomgått en fullständig förändring, men lite av den gamla stallkänslan anas här och var. Gamla vackra bjälkar och tegel utgör stommen i inredningen. Och för oss som tillåts vandra runt och insupa den sköna atmosfären är det en sällan skådad ynnest. Vi njuter både jag och fotografen av vetskapen att vi skall få tillbringa en hel dag i all denna njutbara stillhet.

- Vi hade turen att komma över flera hundra år gamla pelare från en riven kyrka som vi har använt som takstöd i vardagsrummet, berättar Calle vidare.

Huset andas på samma gång både en rå känsla av lyx men också med en touch av den enkla men vackra stillheten som material som sten, trä och glas inger. Och själva lyxen består i den rymd och den sakrala stämning som genomsyrar huset, där utplacerade katolska madonnor håller ett vakande öga över oss. Här sänker man gärna sin röst och blir lite andäktig om än inte troende.

- Att ta in det kyrkliga i ett hus skapar för oss ett lugn för själen utan att man för den delen måste vara speciellt kyrklig, säger Calle. Om man inte har frid och känner ro i sitt hus var ska man då finna sitt lugn, filosoferar Calle vidare.

 - I vårt fall blir det en rolig paradox just med de kyrkliga detaljerna eftersom varken jag eller Rolf är speciellt kyrkliga av oss, fortsätter han skrattande.

Huset bygger på ett genomtänkt symmetriskt sätt att tänka, och att samtidigt finna det vilsamma i symmetrin och i balansen mellan de stora ytorna. Därför har man valt att ha två parallella stentrappor till övervåningen. Eller som Calle själv säger,

- Två trappor bara för att man kan!

Vi tassar med strumpklädda fötter uppför den tegelstensbeklädda trappen. Känslan är robust under fötterna och hela huset andas tyngd och kraft. Takhöjden på ovanvåningen är nära fem meter, vilket känns mäktigt och knyter åter an till den sakrala känslan. Det stora allrummet med öppen spis i mitten delar på ett trevligt sätt av mellan de två sovrummen på gavlarna. Det ena av de mindre rummen har inretts till en ateljé där Calle får fritt utlopp för sin kreativitet att både skulptera och måla.

Att påbörja ett sådant här projekt är kanske inte så långt bort i tanken om man som Calle har arbetat med att bygga scenarier om än i en annan miljö.

- Jag har arbetat i tjugo år som skådespelare, regissör och pedagog men tröttnade på mer eller mindre obetalda arbeten och bestämde mig för att prova något helt annat, berättar Calle. Jag vidareutbildade mig till samtalsterapeut och arbetade under några år som konsult på olika företag med presentationsteknik och rollspelskommunikation. Via det här huset har jag dock närmat mig teatern igen.

 - Jag känner igen processen med huset från tiden på teatern fortsätter Calle; först visionen, sen planeringen och därefter byggstart eller repetitionsstart. Hela processen fortgår sen med att lägga scenarier, göra ändringar, kill your darlings, oroa sig för ekonomin, få utflippade idéer klockan 05.00 på morgonen, följa den dramaturgiska kurvan, öppna repetitioner med publik, ändringar, stress, konflikt, konfliktlösning, kompromisser, publikgenomdrag, genrep och så slutligen premiär eller i vårt fall äntligen ett färdigt hus!

Av: Carola Sahlén Foto: Pernilla Wästberg