Det Går För Fort Ibland:

Jag utnyttjar skamlöst alla kontakter, 
idéer och uppslag jag kan få för att få ut mitt manus. 
Jag är outtröttlig i den här kampen. Det SKA gå.

Tycker ni att jag är knäpp?
Alltså jag menar på riktigt skruvad i huvet?

Jag drabbas just nu av eftertankens kranka blekhet. 
Ungefär som när man vaknar upp efter en lite för blöt 
natt på krogen och inser med ett stön att man gjorde 
saker man inte skulle ha gjort om man inte hade druckit 
den där sista drinken i baren klockan 5 i 3. 

I alla fall.

Jag skrev ett mejl rätt ur hjärtat imorse. Tryckte på Send
helt och härligt spontant. Men SEN! 
Sen drabbades jag av dagen-efter-tankar.

Jag tänkte att jag kanske borde ha skrivit ett fint och formellt mejl. 
Där jag presenterade mig som en någorlunda vettig människa. 
Inte det här galenmejlet som jag redan har skickat. 

Vad tycker ni?
Kan man göra såhär? 

Eller ja, det kan man ju uppenbarligen eftersom jag just gjorde det.

Åh, shit vad jag ibland blir trött på den där 
spontana galningen som bor i min kropp. 
Kan hon aldrig skärpa sig!

Det här skickade jag. 
Läs och ta dig för pannan:


Hej Fru Förlagschef!

Jag har skrivit ett manus. 
Jag har skrivit ett bra manus. 
Och du snälla, sluta inte läs nu. 
För manuset är bra. 

Och jag kan hantera bokstäver.
Och Calle Mikelssons är min vän. 
Och Calle Mikelssons har läst mitt manus. 

Han sa:
 
- Du ska ta kontakt med Fru Förlagschef på Förlaget IckeNamnGivetHär, 
  hon är rätt för dig. För det här är bra Carola!

Och som jag har tänkt på dig.
Och som jag har tänkt på vad jag ska skriva till dig.
Och som jag har tänkt på vilka bokstäver jag skulle välja när jag skrev till dig.

Jag har skickat mitt manus till Författarcentrum. 
Deras lektörer har läst. Kritiken var översvallande och positiv. 

Så snälla:
Ge ut mig. Jag är bra. Jag är säljbar.
 
Jag skickar med första kapitlet, och 
jag hoppas du vill ge mig den lästiden.

Nu sitter jag här i lilla pittoreska Ystad och våndas.
Jag sitter på Apgränd och jag håller mig i skrivbordet, 
för så darrig är jag nu.
 
Ge mig lite av din tid!

Vänliga hälsningar
Carola Sahlén


Och så bifogade jag en fil med ett kapitel i mitt manus.
Och så förnedrade jag mig igen.
Och så gör jag det ännu en gång när jag låter er läsa.

Skulle DU ta dig för pannan och skaka på huvudet om du fick ett sånt här mejl?
Jag kanske är knäpp på riktigt?
Jag kanske inte har några spärrar?
Jag kanske borde ångra mig?

Fast jag har redan tryckt på Send-knappen.
Åh, shit jag kanske borde ha tänkt ett varv till.

Fy fasiken för mig!

Ps. Förlåt Calle. Är du mycket arg på mig?