Jag kände en gång en
läkare. En manlig läkare.
Han berättade att han och en del av hans
kollegor inom samma skrå brukade skriva:
SVBK med blyerts längst upp
i hörnet på en del patienters journaler.
SVBK var inofficiellt och stod för:
SvedVärk-och-BrännKärring.
Då tyckte jag när jag fick höra det sådär
lite i förtroende av den där läkaren, att det
var lite fnissigt och småroligt.
När jag tänker på det nu blir jag bara småförbaskad.
Vilken inställning till människor. Eller mer till tanter.
Okej, kanske var tanterna inte sjuka på riktigt eller inte
sjuka i hans ögon. Men alldeles säkert gick tanterna till
doktorn för att de behövde lite av hans omvårdnad.
Lite själavård.
Lite omtanke.
Lite vanlig himla medmänsklighet.
Men det fick Herr Snyggläkare kanske inte lära sig
när han pluggade medicin. Hade han gjort idag som
han gjorde då: Småskrattande berättat om sina SVBK
patienter för mig, och gjort sig lustig på tanternas
bekostnad.
Då hade han själv blivit en SvedVärk-och BrännGubbe.
När jag hade varit färdig med honom och stolpat därifrån.
Det var bra.
SvaraRaderaKalle