Renovering och Inredning:

Håll i dig för nu åååker vi!

Vart vi ska?

Jo, du och jag ska ju på ett

Makeover-race tillsammans.

Har du glömt det?

Kom gärna med synpunkter, gilla eller ogilla och säg vad du tycker om färger, 

materialval, tillbehör och annat. Kanske har du något extra bra tips att dela med 

dig av. En extra snygg färgnyans eller en idé sådär i största allmänhet bara.

Om du hänger kvar här så kommer du få följa med på först en rekorderlig renoveringsresa av en stor och ståtlig gammal dam som vi kommer att blåsa nytt liv i. 

Efter det kommer en skön och rolig tripp in i inredningsträskets geggiga värld. 

Här ska minsann Visa-kortet gå varmt. Allt behöver köpas nytt. 

Från enklaste smålampor, stekpannor och osthyvlar till hela soffor, matsalsmöblemang, sängar, porslin och trädgårdsmöbler. Ja, precis allt har vi lämnat kvar i det gamla huset. 

Så jäklars i min lilla låda vad jag kommer få shoppa. 

Kan man kanske till och med tröttna på att shoppa? 

Nä, det kan väl ändå inte vara möjligt.

Men innan vi kommer så långt så ska ju ett helt hus fixas.

Den lätt bedagade gamla damen ska få en total makeover.

Hon som idag står i gul och flagnande puts. Hon som har

behandlats så illa under så många år. Nu kommer vi och räddar dig.

Vi ska älska dig och vi ska ta hand om dig. Vi ska rädda dig från fulheten.

Bort med högblanka parkettgolv och bordellinredda toaletter i svart och rött.

Bort med skrikiga fondväggar och gräsliga inomhusbarer.

Bort med sunkiga 80-tals dörrar och bort med skitfula högmoderna kök.

Varför i hela friden sätter man in ett supermodernt kök i en fin och anrik gammal fastighet från 1800-talet. Det är ju som att klä en 90-årig dam i dreadlocks och pierca den stackars tanten.

Nänä, ut med det som inte är i paritet med fastigheten och in med rätt tidsålder.

Jag fattar inte att folk som renoverar inte förstår just det.

Då är ju halva vunnet liksom. Om de bara kunde hålla sig till husets tidsålder.

Jaja, se där ett litet tips från coachen i all enkelhet.

Jag lovar att inte ens fakturera för det lilla tipset från mig till dig. 

Den ståtliga gamla damen. Henne som vi redan älskar!

Bort med bordellbadrum i svart och rött. Det. Är. Inte. Snyggt.

Bort med klumpiga balkonger och flagnande puts.

Bort med fula kök som inte passar en dam som är född 1879.

Bort med högblanka parkettgolv.

Bort med innerdörrar från 80-talet.

Bort med gräsliga inomhusbarer.

Snoppelisnoppen:

Tudeliduuu!

Är det inte sånt man ska skriva i bloggen.

För att få många läsare. Ord som tudelidu och bästelibäst.

Eller vad sägs om: Snyggelisnygg, toodeloo och andra babyord. 

Jag blir nästan förolämpad att vuxna människor skriver sånt trams 

till andra vuxna människor. Hjälp liksom, vart är vuxenvärlden på väg.

Ja, men ok då. Det kanske är sånt man ska skriva för att få många bloggläsare. Så därför.

Nu tudeliduar vi oss här med snyggelisnygga tankar till Er mina bloggelibloggläsare.

Jag tänker mig att ni som läser min blogg är vuxna människor som inte vill bli tudeliduade, och inte heller vill ni väl att jag avslutar mina inlägg med nåt Kramiz med Z, eller kanske ett pusselipuss med ett hjärta eller så.

Föresten vet jag inte hur man gör hjärtan.

Jag funderar på om det kommer att komma nån förolämpad och kränkt tudeliduare nu och kommentera det här inlägget. För så här dum får man ju bara inte vara i den goseligosiga bloggelibloggvärlden.

Jag kan inte låta bli att undra om de som skriver sånt här 

verkligen är såna på riktigt. Det kan väl ändå inte vara möjligt. 

Jag ser i så fall följande scenario framför mig, när den lilla tudeliduan ska gå och lägga sig och susselisussa söttelisött med sin lilla ponkeliponk i deras sköna sängelisäng.

Hennes ponkeliponk som säkert har designkallingar i krispigt vitt med nåt coolt svart tryck på. Eller grått. Grått är bra.

Så säger då den lilla tudeliduan

till den lilla ponkeliponken:

-         Kom nu min lilla gulleliplutt så ska vi gå till lilla sängelisängen och gulleligulla med lilla snoppelisnoppen.

Jamen, shit alltså!

Min man hade omedelbums tagit sitt täcke och stormat ut och lagt sig på soffan om jag sagt nåt sånt. Han hade blivit dödligt förnärmad om jag hade fått för mig att kalla hans käraste kroppsdel för lilla snoppelisnoppen.

Oron gnager:

Byta dagis till den minsta. Leta ny mellanstadieskola till nummer mellan. Leta nytt högstadium till nummer äldst. Byta friidrottsförening till ett barn. Leta dansskola till det andra barnet. Hjälpa flickorna hitta kompisar. Få alla att trivas. Var finns det bra skolor nära.

Gör vi rätt. Alla vill. Men är det ändå rätt. Flickorna vill, men vet de egentligen vad det betyder i praktiken. Nya kompisar. Tänk om de blir mobbade.

Vi vill ju ge våra tjejer en chans att få se och få uppleva andra saker och andra städer än bara ett ställe under deras uppväxt. Men är det ändå rätt.

Jag har våldsam ångest för om vi gör våra barn en otjänst. Jag kan inte sova, jag tänker, tänker och tänker. Ibland är det så självklart. Att vi gör det enda rätta. Ger våra barn en möjlighet att bo och uppleva nya ställen. Men det finns ju också faror.

Men som den tramsiga hönsmamma jag nu är så har jag faktiskt kollat upp allt från brottsstatistiken mellan Malmö och Ystad - Malmös ligger högre förstås – till poäng på skolor och tillgång till aktiviteter. Ett rätt till flytten alltså. Men ja, det är ju fortfarande så skakigt. Gör vi verkligen rätt.

Fördel Ystad för vuxna: 

Mycket inflyttat folk. Många fria konstnärssjälar. En otroligt vacker stad. Bra potential till alla mina idéer om allt jag vill göra. Det finns liksom ingen hejd på alla mer eller mindre bra affärsidéer som seglar upp som finfina alternativ i mitt huvud. Tomas kan varva ner med jobb. Som om nu just DET skulle hända. Han är nog född med en och annan bokstavskombination den mannen. Precis som den där frun han är gift med. Hon verkar ju inte heller ha alla hönsen hemma precis.

Inredningstips:

Inga pengar?

Inga idéer?

Tomt på väggarna?

Här kommer lösningen som i en liten ask. Till dina tomma väggar alltså.

1. Upp med en cool vajer på väggen.
2. Samla dina fina shoppingpåsar i en snygg rad på vajern.
3. Färdigt!

Mina jättebröst & D-kuporna:

Alltså, jag behövde köpa 

lite nya behåar häromdagen. 

Jag brukar alltid gå till de där stora kedjorna 

som säljer en massa billigt skit. Sen går man 

därifrån och har en behå med sig där man kan 

välja på att antingen ha halva tutten i kupan och 

andra halvan hängandes som lite dött kött i en 

egen liten bulle ovanför kupan. 

Eller också har man lyckats hälla i de rackarns skinnpåsarna 

så de faktiskt inte är några extra tuttar ovanför. Men då har man 

istället ett par extra skinnvolanger i armhålorna som liksom bara 

har glidit dit. Jaja, ni som har tuttar själva vet ju vad jag snackar om.

Ja, så nu tänkte jag att när jag nu blivit vuxen på riktigt så ska jag gå 

in på en rekorderlig underklädesbutik och få lite professionell hjälp. 

Sagt och gjort. 

Jag kommer in i butiken och deklarerar att jag behöver lite nya underkläder. 

Bakom disken står en bastant öststatsBabusjka i 50-årsåldern. Hon kommer 

runt butiksdisken och drar helt odramatiskt undan min jacka. 

Studerar de små kullarna och säger:

-         Ja, du har väl ungefär 75 D skulle jag tro.

-         Nja, tack ska du ha, skrattar jag. 

        Men de här små musöronen får lätt plats i en B-kupa.   

        Det brukar till och med bli utrymme över, säger jag.

-         Nehej du min unga dam, säger babusjkan bestämt. 

       Jag har jobbat så pass länge så jag vet vad du behöver.

Jag tänker för mig själv att hon ju inte är riktigt klok. D-kupa är för Dolly Parton och company. Inte för en mamma som haft tre ungar hängandes runt halsen under flera år.

-         Nu tycker jag att du gör som jag säger och går in i provrummet där borta 

        så ska jag hjälpa dig. Hon föser mig milt framför sig in i den lilla provhytten.

-         Klä av dig så länge så kommer jag med passande storlekar åt dig, 

        kommenderar hon mig.

       

Jag kommer mig liksom inte för att protestera. 

Hon är den där typen av tant som fanns i skolmatsbespisningar för i tiden. 

Man säger inte emot helt enkelt. Så jag tar lydigt av mig på överkroppen. 

Jag känner mig som en liten flicka som försöker skylla sig bäst det går, 

när babusjkan bryskt rycker upp dörren och ger mig en hel hög med kupor 

och band och spännen i en enda stor hög.

-         Prova den hudfärgade först. Det är en 75D, den kommer att passa dig bäst.

-         Men snälla du, jag kan inte ha så stora tutthållare, säger jag medan jag håller upp 

        de där jättepåsarna framför ansiktet. 

De ser ut som om jag skulle få in en skinka i varje sån där jättekupa. 

Inte ens om jag tar skinn från ryggen får jag ihop nog att fylla de där jättepåsarna.

-         Bara prova den nu!

Jag förväntar mig nästan en dask i baken, så jag gör förskrämt som hon säger.

Så rycks dörren upp igen. In kommer babusjkatanten och drar, häller, vickar och vrider på de stackars skinnbitarna tills allt sitter på plats så att hon är nöjd. 

Jag känner mig som en marionett, och följer bara tyst med i spektaklet. 

Så snurrar hon mig runt så jag ser mig själv i spegeln.

Men är det inte ett mirakel!

Helt plötsligt har jag tuttar på rätt ställe. 

Inga extra skinnpåsar varken ovanför kanten eller något 

utrunnet skinn i armhålorna. Jag fattar absolut ingenting. 

-         Men…men, hur kan det komma sig att… stammar jag.

-         Jag sa ju det, säger babusjkan triumferande. 

        Du har inte så stora tuttar framåt. Men det är mycket av dem åt sidorna.

Jaha ja, var det en komplimang eller?

Att brösten liksom har börjat leva sitt eget liv 

och helt själva liksom har börjat simmat ut åt alla möjliga håll.

Somliga är visst aldrig nöjda!:

Hur kan man maximera sin blogg?

Jag är ju en sån där jobbig jävel

som liksom aldrig är riktigt nöjd.

1. Jag vet ju att jag bara bloggat 

    några ynka och löjliga fjuttveckor.

2. Jag vet ju att jag borde vara nöjd med att ha 

    runt 200-300 besökare om dagen på min blogg.

MEN:

Jag.

Vill.

Mer.

Hur gör jag?

För att få fler läsare, besökare, tyckare och kommenterare.

Mamman och Dottern:

Vi började LedigaDagen med att tvätta mammans bil. 

Automattvätt såklart. Finns det några andra sätt att tvätta bilar på?

Fortsatte med ett besök på Halloweenträskets utställning. 

Sen vidare till Mimmas Café & Trattoria för en skål med 

hemlagad soppa till mamsen och en fiber- och nyttobefriad 

lunch till Lilla Ljuvelen. 

Man borde få dricka vin till maten när man känner att man behöver det, 

och sen köra bil. Eller nä, det tycker jag ju såklart inte. Men idag hade 

det varit så behovs…behövs…äsch ge mig nån drog bara. 

Så kunde vi ju ha budat hem oss själva sen. Eller taxi. Taxi är bra. 

Undrar om det funkar att man beter sig lite hur som helst när man 

ska vara en bra och fin mamma och föregå med gott exempel. 

Nä, det går nog inte. Så okej då. Alkohol och barn = dålig korrelation.

En viss Veronica tycker att jag borde lägga ut Dagens Outfit här. 

Men ja, jag tänker att ingen kan väl på fullt allvar vara intresserad 

av mina gamla sunkbrallor som jag lallar runt i när jag är hemma. 

Men just idag har jag mer normala kläder på mig. 

Så då kan ni väl få en Dagens Outfit då: 

: Skinnjacka från Rock´n Blue. 

: Jeans från jag vet inte var. 

: Stövlar från Primeboots. 

: Tröja från nåt ställe som Gud glömde. Typ H & M. 

: Det dösnygga och just nu mesta favoritsmycket 

  kommer från Unica of Sweden. 

  Är det inte helt enkelt skitsnyggt. Passar till precis allt. 

Smyckesdesignern till det snygga smycket 

heter just Veronica. Häpp, häpp.

Dagens Outfit då.

Nytvättade bilen och Lilla Ljuvliga.

Made by: Unica of Sweden.

Mimmas Trattorias hemlagade soppa.

Allt är hemlagat av egen bagare. Jummi vilken lyx.

Ljuvliga Juvelens Lunch. (inga kommentarer på det).