God Jul & Gott Nytt År!

Skrik o Panik:

Oh no! Hur kunde det HÄR hända? Svullo över en natt liksom.

Alltså, om det är skrik & panik FÖRE jul 
så kommer ju det inte vara någonting mot 
vilken skrik & panik det kommer vara EFTER jul! 

Man kanske borde förebyggsbanta. 
Jamen, typ gå ner några kilo före jul. 

Så kan man äta gott och bli fet och fin sen
lagom till nyår och så börja om igen.
Typ banta i januari, eller kanske i februari. 
Eller då kan man ju faktiskt lika gärna vänta till 
beach 2014. Eller ha riktigt god framförhållning 
och ligga i startgroparna för beach 2020!

Vad tror ni? 
Bra idé? 
Dålig idé?

Eller - suck - kanske bara helt enkelt ge upp.

I Min Mun:

 

Galning med bitchblick? Eller faktiskt ganska klok? Och ganska snäll?

Det flyger stekta sparvar in i munnen!

Jamen, det uttrycket känner ni väl till?

Det gör ni inte nä. Ja, det betyder i alla

fall typ att saker kommer serverandes till

en på silverfat.

I alla fall. Jag har just fått en stekt sparv i min mun.

Den flaxar runt där, tar sig en tur ner i magen och flaxar

runt lite där också. Och det känns som en liten fjäril i min mage.

Vad jag pratar om?

Jo, såhär. Jag har kontakt med en person som har – utan min vetskap, kollat in mig. Hur jag verkar. Hur jag beter mig. Hur jag tänker. För att den här personen letade efter en samarbetspartner. Det har ju inte jag haft en aning om. Jag har ju betett mig som den halvgalning jag ju oftast är. Utan att tänka på några som helst konsekvenser.

Jag har ju skrivit lika ocensurerat och galet som jag brukar här på bloggen. Jag har sagt saker utan att tänka på följderna. Och ja, jag har varit som jag brukar. Lite spontan.

Men tydligen har jag visat andra sidor också. Och jo, jag vet ju att jag kan och är kapabel att driva mitt företag. Jag kan leverera texter som är vettiga, grammatiskt riktiga och med tillräckligt intressant innehåll för att jag ska kunna sälja dem. Men ändå. Att det ena liksom leder till det andra. Det har ju hänt ibland när jag inte har jobb på en tid att jag har tänkt att jag måste skärpa mig. Skaffa mig ett riktigt jobb. Ett vanligt jobb. Ett sånt som dödar kreativiteten. Typ sitta i kassan på Konsum. Jaja, förlåt om nu just du jobbar där, men min insida skulle skrumpna ihop och dööö en långsam och utdragen döööd om jag hade ett sådant jobb.

Så träffades vi häromdagen.

Personen ifråga ställde en del frågor till mig.

Frågor som krävde raka svar. Frågor som krävde

att jag verkligen tänkte efter. Jag tänkte.

Och jag svarade. Jag svarade rakt ur hjärtat.

- Vad är viktigt för dig om vi går in i det här samarbetet?

- Vad sätter du som dina tre högsta prioriteringar?

- Vad vill du få ut av det?

Det kanske är nu som jag skiljer mig från andra. Men jag svarade inte som man kanske skulle förvänta sig. Jamen, typ att det är viktigt att man kan hålla många bollar i luften (vilken jävla skitfloskel att säga!), eller att jag är en energisk person med en drivande personlighet. Att jag vill ha en konkurrenskraftig lön och att jag presterar det jag lovar. Att jag kan leverera som avtalat.

Inget av det sa jag. För det är inte jag. Jag tänker inte så.

Viktigt för mig är:

1. Att arbeta med något som jag brinner för. Där jobbet och den brinnande lågan flyter samman.
2. Att ha roligt.
3. Att inte behöva arbeta heltid om jag inte vill. Att ha en frihet att arbeta när och hur jag vill. Att kunna ta med mig hela verksamheten och flytta vart jag vill. Att kunna säga att just nu har vi säte i Ystad eller i Stockholm eller i London eller kanske ett år på Palma.

Allt det sa jag. Ärligt. För om man säger det som förväntas av en, men inte det man egentligen vill och tänker. Då kommer det att gå snett så småningom.

Och att tjäna pengar? Jo, men det är ju just det som ÄR de stekta sparvarna!

Om man gör det man brinner för.

Om man har roligt under tiden.

Om man inte behöver slita arslet av sig.

Om man har samarbetspartners som är lite lika i huvudet som en själv.

Då KOMMER de stekta sparvarna flygandes. Rätt in i munnen på dig.

Men om man börjar med att tänka på hur fasiken man ska tjäna pengar

och bli rik. Ja, då kan man ge sig fasiken på att det inte klirrar till en endaste

krona i penningpungen. SÅ tänker JAG. Och det ska jag tala om, att det tänket fungerar bra. Det fungerar jävligt bra. Sen kände jag att jag ändå måste säga något om den här bloggen som jag har. Jag talade om att jag ju måste framstå som en komplett galning för den som läser den. Men att jag faktiskt inte är fullt så galen som man skulle kunna tro. Det hade dock personen redan listat ut genom att läsa mellan raderna. Jag tycker om sådana personer. Sådana som fattar sånt som inte står skrivet. Det gjorde den här personen. Jag tror mig veta att du läser det här. Och du: Jag tycker om dig. Du är en riktig människa. Och sådana finns det färre av än man kan tro.

Jaja, så kräkte jag då ur mig alla mina ord till personen vid bordet.

Personen mitt emot log stort mot mig och sa:

-         Vi tänker precis likadant. Jag har exakt samma tankar!

Och mer än så tänker jag inte säga om det här.

Vi får se vad som händer. Nu ska det här få landa

i skallen i lugn och ro. Så får vi se vart den här

resan och den här bekantskapen och det här nya för

med sig.

Spännande va!

Jamen, ni känner ju mig vid det här laget.

Varför säga NEJ, när man kan säga JA!

Ytlighet och Shopping:

 

En lampskärm som är skitsnygg. Och jo den ÄR vit. 
Men någonting har hänt med bilden vid överföring. 
Så ni får helt enkelt använda er fantasi. 

En supersnygg lååång tunika i sammet och siden.
Som jag blev övertalad att köpa. Och jo,
CanCan och VackraVeran nu ÄLSKAR jag den!

En tunn genomskinlig (Tomas blev jätteglad över just det!),
inhandlades också. Och det fina halsbandet från VackraVeran som
driver Unica of Sweden.

En liten hög med nya fina kuddar. Det behöver man ju ALLTID!

En stor maffig ljusstake fick också hänga med hem.

Jisses. Pust och stön. 

I helgen har seriös 
shopping ägt rum här: 

Pälsplädar, ljusstakar, klänningar, blusar, kuddar, 
halsband, lampskärmar, örhängen och lite annat 
rassel o blingbling. 

Asså, man fattar ju att de där 
Hollywoodfruarna inte orkar arbeta. 
Det är ju ett heltidsgöra det här. 

Dra plastkortet. Dra plastkortet. Dra plastkortet.

Ska aldrig bli en sån fru!

Man skulle ju kunna tro att jag är lite av en shoppinggalning. 
Men så är det faktiskt inte. Jag är inte speciellt road av att handla 
eller göra av med pengar överhuvudtaget. Jag vet inte riktigt varför. 
Men jag tycker mest att det är tråkigt, meningslöst och allmänt trist. 

Så tänker jag på vad som egentligen roar mig. 
Och ja, jag kan bara komma på en enda sak: 

BOKSTÄVER!

Jag är besatt, hänförd och helt upptagen av det här med bokstäver och ord. 
Hur 28 krumelurer som ju är alfabetet kan varieras i det oändliga. Hur de kan 
bli till magiska historier, fasansfulla berättelser eller noveller som vibrerar av 
känslor (ja, eller av sex!). 

Visst är det magi! 
Visst är det fantastiskt!
Visst är det underbart! 

DET är jag road av!

Det Finns SlappFisor Överallt:

 

Är de dina?

Det ligger ett paket cigaretter

uppe på duschväggen i vår dusch.

Jag röker inte.

Tomas röker inte.

Exakt VEM har lagt dem där?!

Jag kan lova, att det inte är JAG i alla fall.

Kanske är det någon som är här när jag inte

är det. Jo, så måste det ju såklart vara. Hrm.

Och då blir jag ju så förbannad! 

Så jäkla dålig stil! Jag kokar av vrede över sånt uppförande. 

Va?! Att hålla på att glömma en massa äckelprylar när man är här.

Kan inte den där rökerskan ha den dåliga

smaken att ta med sig sitt skit när hon går härifrån.

Låna duschen och blöta ner handdukar och sånt det

kan jag väl kanske stå ut med. Eller om det kanske är

något mer som är mitt som hon lånar. Men alltså att

glömma äckelpäckelciggpaket! Exakt DÄR går min gräns!

Jag ska prata allvar med henne om jag någon gång råkar stöta på henne. 

Eller kanske ska jag skriva en arg lapp. Typ som de som står i allmänna 

tvättstugor om att ta bort luddet i torktumlaren. Ja, jävlars! Det ska jag göra. 

En lappjävel ska hon få om att hålla rent efter sig. Bah! Hålla på att drälla 

med äckliga gamla ciggpaket! I MIN dusch liksom.

Cigarettpaketet har legat där sen i somras nu. 

Jag vägrar ta bort det.Tänker inte befatta mig med sånt skit.

Tomas hävdar att han inte har en aning. Ja, eller hur va!

Men jag vet nog jag minsann. 

It takes one to know one liksom.

Så om du kommer till oss och lånar vår toa. 

Och så ser du det där onämnbara paketet. 

Och så höjer du på ögonbrynen och undrar.

Du: 

Fråga INGENTING 

om NÅGONTING då!

Det blir en så annorlunda stämning av sådana frågor.

Tramsiga DoftLjus:

 

Men är de inte som små smycken...

...de små ljuvliga doftsakerna!

Att jag skulle gå igång på sånt här trams. Ja, ibland överraskar man sig själv liksom!

Alltså sånt här med doftljus och sånt. 
Det är ingenting för mig. Tills nu!

Jag har köpt Voluspas doftljus. 
Ja, jag vet att de är skitdyra. Faktiskt löjligt dyra. 
Vilken vettig människa köper larviga doftljus för 
749 kr? Va, är folk inte kloka!

Nä, men jag röker ju inte. 
Det är min stående ursäkt till ALLT jag köper och som 
jag ju då förstås har råd att unna mig utan det minsta 
dåliga samvetet. Det är mycket man kan göra när man 
inte röker. Väldigt mycket. Tänk på det ni era usla rökare!

Iallafall, doftljusen från Voluspa (och NEJ jag är inte sponsrad) 
de är helt makalösa. Ett endaste ljus räcker för att fylla 300 kvm 
hus med den ljuvligaste av aromer. Just nu är det Mandarino Cannela 
som får oss alla lyckliga. (Ja, kanske inte just att Tomas märker så mycket). 

- Men ska du önska dig något i julklapp?
- Eller ska du köpa något till den där människan som redan har allt?

Köp Voluspa. 
Jag hade blivit glad för vilken som helst av deras produkter!

Platta Tuttar:

Vi var på lokal Tomas och jag.

När jag liksom har en känsla av

att jag glömt något eller missat något.

Jamen ni vet hur man liksom har en

gnagande oroskänsla av att något är fel.

Så kommer jag på det:

Men gode Gud jag har ju glömt bh:n hemma!

Jamen är det inte så jädra typiskt mig!

Så säger jag det till Tomas i en teaterviskning:
- Shit, jag har ingen bh på mig!

Han tittar likgiltigt på mig och viskar tillbaka:
- Det syns ingen skillnad, svarar han iskallt.
 
What!!?? Asså här behövs mer push up 

och mer fyllning och lite skumgummi och 

nån hoprullad tubsocka och lite ja, va fasiken. 

Ingen skillnad?!